Aszev kirjoitti:men r och n slås ju ihop till en retroflex, så visst ska r:et skrivas där
Bara i rikssvenska; det är ett konstruerat uttal, ungefär som uttalet av
rd som ett retroflext 'd' [ɖ].
Här ser du en någorlunda fullständig beskrivning av hur bestämda pluraländelsen uttal i de genuina dialekterna:
http://www.geocities.com/jepe2503/isoglosser/hestarnir.html. (Notera att ingen genuin dialekt har bevarat
-rn- intakt eller som retroflext 'n' [ɳ]. Det retroflexa uttalet i område
13 har helt andra orsaker - där uttalas ett enkelt
n allmänt just så, t.ex.
hästen uttalas snarast som "
hästern".) I fornsvenska skrev man
hestarnir (some är den normaliserade yngre fornvästnordiska formen) snarast "
hæstanir", så
r-bortfallet är yttert gammalt, troligen beroende på ett länge bevarat palatalt uttal, som saknades i fornvästnordiskan. Stavning med
r tillkom under senare tid när man började undra över varför
r:et i
hästar försvann i
hästane; man lade logiskt till ett
r;
hästarne. Och under modern tid så har även uttalet av
r:et införts i rikssvenskan genom att göra det gamla oretroflexa
n:et retroflext.
Slutsats: Man ska inte tro att rikssvenska är den mest genuina svenskan. Snarare tvärtom - rikssvenska är den onaturliga svenskan uppfunnen av radio- och tv-chefer under mitten av 1900-talet. (Alltså själva uttalet.)